Idag följde Sandra med till stallet, superkul! Åkte direkt efter jobbet så vi kunde utnyttja åtminstone liite ljus.

Det blev vanliga skogsrundan, jag på Grålls och Sandra på Hoffe. Det blev ännu en klockren tur, pigga och glada hästar!
Hade även ett första möte med en bil med mig på, Grålle aka cooling tittade knappt på den. Som jag sa till S, början nästa tro att nån bytt ut honom, är det verkligen samma häst som för ett halv år sen?!

Jätteglad över sällskapet och hjälpen, nu är bara frågan om jag vågar återgälda.. Har ju hört lite historier, haha!

Jag blev visst smygfotad, så här är en av dom få bilder som finns på mig och Grålle!

Jag förstår också att det blir fler toalettbesök om man dricker mer, men kom igen! Minst en gång i timmen börjar kännas överdrivet

Huvudvärk av nyttig(mindre onyttig) kost - hur skruvat känns inte det då? Jag var tydligen inte ensam om det heller.

Aja, bara hinka i sig vatten

Ovant att skriva för hand. Men några kort är iaf gjorda!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli så glad över lite galopp, men jag var nästan bland stjärnorna ikväll!

Red ut med Camilla på Brago, jag och Grålle var först och han hade sån fart i traven att han helt naturligt rullade över i galopp. Första gången vi galopperat! HUR UNDERBART! Och vi tog ett minimini skutt över en kvist som låg på backen, det var nästa för bra för att vara på riktigt!

Sen saktade jag ner till trav så inte Camilla skulle hamna för långt bak, när dom var ifatt lät jag honom köra på igen och då blev det den andra galoppen. Mina mungipor räckte inte till, jag kunde inte sluta le och hade ett galet lyckopirr i magen!

Från att bocka i alla fattningar till att bara köra på självmant i hur lugn och fin galopp som helst - knappt jag vågar tro på det.

ÖVERLYCKLIG!

Att han dessutom går först över allt, tvekar aldrig och har egen bjudning - jag vågar nästan tro på att det äntligen har lossnat för oss.

Anmäld, nu kör vi!

Igår hittade ja dom perfekta inbjudningskorten till Mickes 30årsfest! Haha kommer bli så bra

Det gör underverk med torrt hår!

Var hos bästa Malin på Red Hed idag, toppning och färgning like allways.

Som Micke sa; innan var jag ljus med lite mörkt, nu är jag mörk med lite ljust. Bilden gör inte färgen rättvisa men jag är nöjd!

Funderar starkt på att köra fitnessfighten i mars, men dags att anmäla sig då! Får se om jag får tummen ur och gör det ikväll

Solen skiner på en klarblå himmel, kylan biter friskt i kinderna, jag får äntligen lite utomhusjobb - och inte fan får man ta ett litet sketet foto ens en gång för att dokumentera att det faktiskt KAN vara härligt i Sverige.

Gick till ridhuset imorse med Hoffe. Det blev mycket långsidor och medellinjen, som på en stor 8a.

Det blev samling/ökning, öppna och rakriktning. Han var riktigt duktig! Jag har lärt mig att det inte är någon idé att ställa för höga krav eftersom han bara stressar upp sig och/eller bara står och studsar. Och eftersom allt gick så bra, förutom rakheten i samlade traven, så behövdes det inga högre krav just nu.

Blev lite förvänd galopp igen, ganska hafsigt för jag orkade inte rida ihop honom helt men vi klarade ett 4kantspår i båda varven! Men ginade ordentligt i hörnpasseringarna.

Efter ökningarna blev han stark, och ju mer jag tog i tygeln, desto mer hängde han i bettet. Så använde sitsen och rösten mer på slutet, och vad mycket bättre det gick på en gång!

Tur att vi klippte honom igår, annars hade han nog varit dyngsur, haha!

Vid 12tiden, när Clara hade hoppat klart på Qvickan så blev det lastträning med Grålle. Qvickis fick gå in först och sen försökte vi locka på Grålle.

Efter en stund med skramlande havrehink så klev han faktiskt in! Överlycklig! Backade ut honom och provade en gång till, tog max 5 minuter så var han på igen. Framsteg! Otroligt snällt av Clara och Lena att ta sig tid att hjälpa mig, var nog tack vara dom och Q att han kom på.

Nästa gång får vi prova att stänga luckan, sakta men säkert!

Det blev terrängbanan + trollskogen med Hanna/Hoffe och Jessica/Brago. Vi gick sist, och han ville jaga ikapp hela tiden. Vilket betyder att framåtbjudningen är på väg tillbaka! Kunde inte varit gladare.

Han tog ett pytteskutt över en gren och galopperade ett halvt steg utan att busa. Sen höll han på att busa till en annan gång, men blev mest ett hopp med bakbenen. Så härligt att han verkar ha hittat gnistan igen.

På vägen fick han gå först, skrittade på riktigt energiskt och verkade tycka att det var kul!

När vi kom tillbaka travade jag ett varv på banan, sen tyckte jag att han hade varit så duktig så då slutade jag så att han bara får positiva känslor att ha med sig till nästa gång.

Efter 4 timmars sömn var det uppstigning och frukost. Åt så gott jag kunde, sen var det bara att packa, in i bilen och dra sig mot Oxberg.

Jag tyckte vi kom i ganska lagom tid till start, men blev lite småstressigt precis innan start. Nervositeten var på plats och det var sån härlig känsla att stå där i starten igen! Kl 11.30 gick startskottet för mig, Hanna, Johan, Jonas och Ninni.

Gjorde tabben och låg till höger i start, så första kilometern var grötig och tjock med folk. Sen försökte jag bara jaga mig förbi så många som möjligt vilket ledde till att jag tog ut mig ngt för mycket första milen.

Vid första stoppet, Hökberg, blev det bara en tugga bulle och ett antal muggar energidryck. Upptäckte bara en bit efter det att jag hade alldeles för lite energi från magen, lunch hade suttit fint! Vallade om, fick lite mer fästvalla.

Mellan-milen var tyngst. Varje kilometer kändes som två, och trodde aldrig jag skulle komma fram. Att jag tog ut mig i början + ingen mat i magen bidrog nog till bristen på ork också.

Nästa stopp, Eldris, fick jag fatt i två bullar och energidryck igen. Vallade även om här, jag tyckte inte att jag fick något bra fäste riktigt. Det satt en klocka upphängd där, och jag hajade till när jag såg att den inte var mer än halv 2. Hade jag åkt 1mil/timmen ändå?! Det gav mig en liten kick, och att veta att det bara var 9km kvar gjorde att jag började tro på en tid runt 3 timmar. (Målet var 3.20)

Jag ville satsa sista biten men vågade inte ta ut för mycket med risk att inte orka in i mål, så körde på samma tempo, ökade lite smått då och då bara. När jag såg 2km-skylten så fick jag svårare att andas - pressen kom fram. Så jag fick lura hjärnan genom att tänka att det var 3km kvar.

Jag är värdelös på att spurta, så det blev ingen vansinnesåkning sista biten, men tog i gjorde jag i varje fall.

När jag senare fick höra tiden, 2 timmar och 51 minuter, så blev jag överlycklig. Under tre timmar!
Jag är nöjd, jag hade kunnat optimerat åkningen mer med mat och egen dryck, kanske tagit lite lugnare i början. Även mer sömn hade inte skadat. MEN, jag är stolt och nöjd med mig själv, jag slog mitt mål med en halv timme - inte illa!

Även vädret var på vår sida, solen sken på en klarblå himmel. Jag tror inte min dag kunnat blivit så mycket bättre!

Framme i brorsans fina stuga. Fullt av folk och varmt som en bastu men det ska nog gå att somna..

Lät som det var uppstigning vid 6, så borde försöka söva mina svenneögon nu.

Nu är det ganska exakt 24 timmar tills vi startar, 11.30 imorgon. Får inte riktigt någon ro, går bara och kollar på klockan tills jag ska få åka och hämta upp Hanna så att vi kan ge oss iväg.

Efter jobbet åker jag till Jobsvall, får lite mat sen drar vi till Sälen, till brorsans stuga där vi ska sova i natt. Pirr pirr, det ska bli så jäkla roligt!

Blä, vad har jag glömt?!

Nu är det bara vila sig i form sista dagarna och äta kolhydrater. Kände av ländryggen både efter skidorna i måndags och ridningen igår.

Men lugnt idag och imorgon så är jag fit for fight på fredag, haha kan hoppas iallafall.

Igår såg jag något riktigt obehagligt på vägen hem.

Märkte att bilarna framför saktade ner, en bil i motsatt riktning hade varningsblinkerna på och sen ser jag något ligger och sprattlar hejvilt mitt i vägen. En bil hade stannat bredvid det påkörda rådjuret och hade öppnat bakluckan.

När jag närmade mig såg jag att han tog fram ett järnrör ur bilen och gick fram till djuret. Han sneglade bakåt och jag visste exakt vad som skulle hända. Jag tänkte att jag måste titta bort, men det var omöjligt. Min blick var som låst på mannen och rådjuret och hur mycket jag än ville kunde jag inte titta bort när mannen höjde röret och drämde till det lidande djuret.
Precis när jag ska köra förbi dom så ser jag i ögonvrån hur mannen åter igen höjer järnröret. Kändes som ett slag i magen och jag mådde illa.

Det var oerhört starkt av mannen att göra det, och det mest humana. Det kan tyckas känslokallt men frågan är om inte han var den som hade mest medkänsla av oss alla. Jag vet att jag aldrig skulle klara av det, även om jag skulle vilja för djurets bästa.

Men det var en otroligt obehaglig syn som har etsats sig fast.

Gick till ridhuset för lite dressyr idag. Tränade öppna och lite rakriktning.

Det gick förvånansvärt bra, han klarade av flera långsidor öppna innan han ballade ur och tyckte det blev för jobbigt = ställer sig och studsar ist.

Jag försökte tänka på min sits också, kollade i spegeln när jag kom ihåg. Jag tror faktiskt jag har blivit starkare i min hållning, inte riktigt lika hösäckig (haha) längre.

På slutet testade jag lite förvänd galopp åt båda hållen, Hoffes reaktion var ungefär "skämtar du eller?!?!". Så jag fick verkligen rida övertydligt och stötta honom till tusen, och då gick det faktiskt igenom två hörnpasseringar!

Sakta men säkert ska jag nog lyckas bygga upp dom borttappade musklerna. Han blev svettig idag, och eftersom det inte var så mycket motsträvighet betyder det att svetten kom från riktig träning, alltid något!

Det blev två varv terrängrunda igår med Camilla och Brago. Han har nån konstig olat att bara stanna helt plötsligt och frysa fast. Hände 3-4 ggr.

Upptäckte även att det var roligare att gå först än bakom, piggnade till direkt när han fick gå om Brago. I traven var det lika som skritten, saktade av helt plötsligt. Och han har noll respekt för skänkeln..

Men på slutet fick han upp ordentlig fart, Brago grymtade som en gris så han ville väl bort från monstret bakom, haha.

Är superglad över att vi kommit så här långt, synd att det är halt på vägen annars hade vi kunnat tagit längre rundor.

Våren - kom nu!

ÄLSKADE, UNDERBARA KÄNSLA! Stannade i Bälinge och skidade 1 mil på 1 timme. Härliga spår, hade jag haft lite bättre fästvalla hade det gått ännu snabbare.

Men känslan, den var bäst. Kändes inte alls som en timme, svetten sprutade men jag var ändå inte död, hade kunnat åkt längre.

Men i bilen på väg hem satt jag flinandes som ett fån, endorfinkicken man får av träning är oslagbar!

18 februari betyder fortfarande att jag har namnsdag!

Ringbärare <3

Härliga söndag! Gick upp vid sju imorse och efter lite frulle drog jag till Jobsvall.

Där var det fullt med ungar, Ronny, Kelly, Liam och Malwa. Mys!
Men när det blev lite väl hög ljudnivå så drog jag och pappa upp i skogen, dags att röja upp i trollskogen. Det blev några väldigt svettiga timmar, men fint blev det! Så nu ska det gå att rida där.

Efter lite lunch så red jag och Hanna ut på Grålle och Hoffe. Det var pirrigt innan, Grålls har ju inte gått på två veckor eller vad det är. Han var lite nervig när jag hoppade upp på banan, men så fort vi kom iväg gick det hur bra som helst! Pigg, lite spänd, men sjukt snäll. Tog oss runt terrängrundan, det blev lite trav och Äntligen är framåtbjudningen tillbaka.

Eftersom det gick så bra så red vi inte hem direkt, utan fortsatte längs skogskanten och red ner över åkern. Där slutade det gå bra, för där var en STOR snövall när vi skulle upp på vägen. Så vi red längs åkerkanten hemåt, jag överdriver inte när jag säger att Grålle hade snö upp till magen! Stackarn, men bra träning för båda pållarna.

Igår åkte jag till Vällingby för att träffa Ida! Vi gick upp till centrum, käkade och fikade. Härligt, blev ett antal timmar med välbehövligt snack. <3

Först var jag ut på en tur på Hoffe, han fick flåsa ordentligt i tösnön.

Sen blev det bakhala skidor i Bälinge, Hanna var med. Brorsan hade vallat dom innan men inte fan hjälpte det. Så i 1 timme struttade jag runt, med ben glidandes här och var eftersom spåren var totalt sönderkörda. Men lika glad för det är jag, det var riktigt härligt att ta ut mig och låta svetten spruta!

Gråblaskigt väder, nu kör vi!

Då kör vi, tredje året!

Haha lagom slitna igår, somnade på soffan båda två. Vaknade till kl 20 och då gick vi och la oss, slocknade direkt haha. Men skönt var det! Nästan utvilad imorse, vaknade 04.40 av mig själv, inte illa!

Värre var väl min choklad-chock. Har varit sparsam med onyttigheter på sistone, men igår blev det en chokladkaka och ett halvt paket marabou-hjärtan. Dom sista bitarna var inte ens goda, ändå tryckte jag i mig helt maniskt. Aja, helgens dos av socker är iaf förbrukad.

Är lika kär idag som igår, men köpte med Mickes favoriter bara för att han är värd det. Han har jobbat 14-15 timmars pass hela veckan så om han somnar i soffan gör det inte mig något faktiskt. Han är så jäkla bäst och underbar, jag är så lycklig att det är vi!

Jag red terrängrundan igår på Hoffe, vad pigg han blev! Gick att trava en hel del, även om det var lite på chans eftersom jag inte visste om det fanns någon isfläck under. Men jag höll ihop honom och red i balans så gott det gick.

Efter blev det lite bana, jobbigt med snö tyckte han! Flåsade på bra där ett tag.

Det gör fortfarande lika jävla ont varje gång jag inser att vi aldrig mer kommer att ses

Haha det förklarar en hel del!

Sa ju igår att jag skulle tvinga ut mig själv i spåret, och det kan man lugnt säga att jag fick göra. Tvinga alltså. Dumt av oss att köpa så skön soffa..

Men jag kom till slut ut på en tur, 5.9km blev det. Två varv på Ullerängen, jag hade tänkt mig tre men utan valla och klibb under skidorna så var det bra tungt och motivationen sjönk drastiskt när två killar svischade förbi i en jäkla fart. Såg så lätt ut, men min kropp sa något annat.

Men, den bästa träningen är den som blir av! Alltid något att jag faktiskt tog mig ut över huvud taget. Jag tänkte att nu får torsdag bli nästa utmaning, imorgon är det ju stallet igen.

Jag måste vara den mest välbetalde städaren, ever

Idag fick jag och Hoffepoff sällskap på våran tur av Brago och Camilla! Konstigt det där hur lätt det är att gå när man är själv, men så fort någon mer är med så är det OMÖJLIGT att vara först. Nåja, nästan omöjligt iaf.

Men vi tog oss iaf runt i snön, busig Brago och lugn Hoffe. Pratade mer med Camilla än jobbade Hoffe upptäckte jag halvvägs, men sen fick han röra sig lite undan skänkeln iaf. På ridbanan blev det till att lyfta på benen i den härliga nysnön som kommit.

Efter att ha skottat snö 6.30-16.00 så var det inte så jättespännande att komma hem efter åtta och inse att hela uppfarten och ingången var oskottad.

Det börjar kännas överdrivet när snövallen är större än bilen..

Jag skulle aldrig sagt nåt, dippen kom 3 veckor senare ist för 2.. Men alltid något!

Men, jag MÅSTE faktiskt ut och skida i veckan, det är bara 1 1/2 vecka kvar till kortvasan nu. Så jag ska tvinga ut mig själv och komma igång med träningen. Den här korta dippen på knappt en vecka får jag se som återhämtning. Haha ajotjena, men det är bara att tänka positivt!

Idag vaknade jag 6.30 av mig själv, kul tjej. Gjorde iofs inte så mycket eftersom jag skulle till BäRF och ta hand om pållarna.

Efter 5 timmar av fodring, hästutsläpp, mockning och annat stallslit så kände jag och Camilla oss nöjda.

Så då drog jag mig till Jobsvall för lite transportträning med Grållsing. Det gick väl.. sådär. Att gå upp på rampen var inga problem, den kunde han nästan trava upp på. Men sen var det liksom tvärstopp. Han ville verkligen inte gå in i den där konstiga lådan, är ni tokiga!

Så vi kom inte så mycket längre än rampen, en fossing var inne i transporten men ute lika fort. Nästa gång får nog Qvickan vara med, lite syskonkärlek ska nog lösa biffen.

Härliga fredag! Kvällen började med tacos sen pimpla vin hemma hos Kattis med Linnea och Jens.

Sen drog vi ner på stan, smockfullt på Edenbergs så vi gick och tog en drink på Pipes, och sen vidare till All star. Haha vilket ställe, men full och glad tillsammans med underbara människor så då var det askul. Roligaste kvällen på länge faktiskt, vilket resulterade i nån dricka för mycket. Men tack vare en snäll busschaufför så kom jag av vid Skräddarbo trots att jag sov hela vägen hem, haha. Så ångesten och huvudvärken är på besök idag, det var väl mindre trevligt kanske. Men värt det!

Det blev en tomtestig-runda + banan igen på Hoffe. Skönt att det var ljust för en gång skull, älska fredagar!

Det gick att trava lite mer tack vare lössnön som kom, både ute och på banan. På vägen körde jag lite öppna i skritt. Till en början ville han inte ta stöd på högertygeln men på slutet gick det helt okej.

Jag var till Hööks idag och fick faktiskt med mig några saker hem


CRW T-shirt
CRW helskodda ridbyxor
Benreflexer

Det är hälften så långt när jag är på Ultuna jämfört med när jag jobbar i Märsta. Vilket medför lite mer sömn, närmare bestämt 24 minuter!

Tydligen varannandag-vecka? Var åter på plats i Ultuna idag, mindre bitter för idag fanns det faktiskt snö! Ovan tjej = helt slut efter en dag. Puh! Men skönt att ha något att göra, har ju varit brist på det dom senaste månaderna, no kidding.


Ännu bättre är att jag blir kvar imorgon också, halleluja! Nu hoppas jag på mer snö under natten, är nog dock ensam om dom önsketankarna skulle jag tro.

Den tappra skaran bestående av mig, Camilla, Clara, Sandrine och Isabelle begav sig till ridhuset. Vi såg mer ut som fem snögubbar än hästar med ryttare.


Det blev ett ganska hårt pass för en otränad Hoffe. Tränade lite spårning, resten blev mest ett svammel av olika sidförande rörelser. Kände att det blev ett ganska ostrukturerat ridpass, red mest i vägen eller in i folk. Men tror att poffen blev någorlunda genomjobbad, han kommer nog känna av träningsvärk imorgon i dom förlorade musklerna iaf.


Jag vet i varje fall någon som skulle behöva rida för instruktör, snarast. Så lätt det är att tappa ridningen utan någon som står och påminner om detaljerna. Ridlärare är ovärderliga!

Uppvärmning 4 min gång

Sprang 5 km på 27 min o 57 sek (WOHO REKORD)

15 st utfall på varje ben

20 st situps på pilatesboll

Plankan 1 min x 2

10 st armhävningar

20 st rygglyft

----------------------

Klarade 2,5 km på mindre än 14 min, det gick riktigt bra, kände mig stark. Sen blev det tyngre och dom sista 8 minuterna var riktigt jobbiga. Var tvungen att bryta och gå i nästan 30 sekunder innan jag fortsatte igen. När jag ökade farten sista minuten var det på ren o skär vilja, spysmaken hälsade på och jag ville bara ge upp.

Efteråt är det skönt och det är väl dom där stunderna som gör en starkare och att man kommer vidare i sin träning. Men just då är det allt annat än skönt, just då är det svårt att förstå varför man ens utsätter sig för det.

Men, som sagt, så härlig känsla nu ist, och så värt det!

Precis varit hos min söta blivande sjuksköterska. Jag tryckte i mig en halv kyckling! Inte konstigt att jag är så äckligt mätt fortfarande.
Hepp hepp försöka tagga om för träning!

Idag spenderades dom 8,5 arbetstimmarna i Ultuna för "snöskottning". Den minimala mängd snö som hade fallit i natt var ju närmast löjlig.

Så, back in Märsta imorgon!

Eller ja jag behöver väl inte överdriva, dagens pulshöjare kanske är bättre beskrivning.

Körde 5 minuter hopprep och 1 min o 40 sek planka innan duschen. Alltid något!

Blev ingen vanlig måndag tack vare att jag skulle till tandläkaren (igen!) efter jobbet, så efter dom 7 minuterna i tandläkarstolen så åkte jag till stallet.

Red ut på Hoffe, det blev tomtestigen och sen några varv på banan. När jag red iväg så infann sig en underbar känsla - jag var hemma! Den där trygga, lugna, härliga känslan, och att känna - det här kan jag! Jag känner mig fortfarande lite vilsen på Grålle, men på Hoffe är jag så trygg. Även om han hade stått och hoppat rakt upp och ner hade jag varit trygg. Med honom KAN jag, jag vet vad han går för och hur han fungerar.

Jag blev så glad! Och verkligen njöt av ridturen, trots blåst och snö. Att kunna RIDA, jobba honom och känna honom slappna av och ta fint stöd på tygeln.

KÄRLEK

Kortvasan, del nr 2 för mig i tjejklassikern, närmar sig allt för fort! Speciellt nu när snön är borta och det bara är is över allt. Jag får helt enkelt satsa på konditionsträning och vara i så god form som möjligt. Tekniken kanske kommer under dom 3 milen..

Jag och Camilla tog med hos Grålle och Brago och gick till ridhuset för lite löshoppning. Som tur var hade vi mamma och syrran till hjälp, haha för körigt blev det! Det var ju nämligen roligare att stanna vid havren än att springa runt..

Men det blev en 1meters oxer för båda faktiskt! Och jag lyckades ta några bilder med Hannas systemkamera, och Brago hade bra mycket luft under sig. Dressyrponnyn kan visst!

Märktes att Grålle är mer grön, han hade lite problem med taxeringen. Medan Brago verkligen hade mognat och hittat lite teknik! Funderade på att göra om det om en månad igen, tror Grålle behöver det. Så kanske även Qvickan kan haka på.

För 2-3 veckor sen så kände jag att det var dags att komma ingång med träningen! Samtidigt så kan jag inte ha för höga krav på att hinna träna flera dagar i veckan för då blir det bara en ond cirkel med skuldkänslor och måsten som då skulle göra att jag inte tränade alls. Att ha respekt för mig själv var nästan omöjligt förut, men det hände något som fick min syn på träning att förändras.


I början av januari så såg jag slutet av ett program "myter om träning och hälsa" tror jag den heter.
http://www.svtplay.se/klipp/320999/tre-minuters-traning-i-veckan-racker
Jag skulle verkligen vilja se hela, hoppas på repris! Men jag fastnade inte för 3-minuter-i-veckan-teorin, mer den logiska röra-på-sig-hela-tiden. Av en slump hade Kattis precis pratat om det här några dagar tidigare, tror att det var ytterligare en anledning till att det fastnade bättre i mig.

Alltså, att inte sitta stilla för länge, för då sjunker kroppens ämnesomsättning. Kliv upp ur soffan eller från kontorsstolen och GÖR nånting var 20-30 min.
Jag började tänka på det, den där klyschan "vardagsmotionen gör skillnad". Sånt där man hört tusen gånger, men nu hörde jag den på ett annat sätt och det landade i mig, jag tog till mig det!

I vanliga fall hade jag gått ut hårt med att träna flera dagar i veckan, ett måste! Jag brukar jaga vågen på resultat, och efter två veckorna av press och vilja att se resultat så försvinner motivationen när varken vikten eller kroppen förändras. Jag blir så resultatinriktad att jag inte inser att det är omöjligt att se något på så kort tid. Så här har det sett ut för mig dom senaste åren - tränar två veckor, tappar lust, gör inget i 2-4 veckor, sen börjar det om.

Men nu har alltså min inställning förändrats!
För det första har jag knappt vägt mig dom senaste veckorna, jag har börjat acceptera min vikt och insett att den spelar ingen roll, det är kroppen jag vill ändra och se resultatet på. Just nu är det mest för Grålles skull jag vill gå ner i vikt, för min egen del är det ingen big deal längre.
För det andra så har jag nu tagit till mig att vill man ha resultat så är det ett heltidsjobb - inte bara en-timmes pass på gymmet. Jag kan nu acceptera att jag faktiskt är "nyttig" när jag varit i stallet en hel kväll och genom det inte ha jobbiga skuldkänslor att jag inte tränar på gymmet=tappar inte motivation.
För det tredje så ytterligare en klyscha - Rom byggdes inte på en dag. Sånt jag hört och förstått miljoner gånger - men åter igen inte tagit till mig. På nåt konstigt sätt har jag mer tålamod nu med att vänta på resultaten.
För det fjärde är jag inte stenhård med maten/onyttigheter. Självklart tänker jag på att inte trycka i mig socker, men inte alls krav på att inte ens titta åt en kanelbulle.

Självklart kommer jag ha mina svackor, dom räknar jag med. Men det viktigaste för mig är att inte ha pressen, men samtidigt disciplinen att ändå verkligen komma iväg.

Idag fyller Ida år! Så igår firade vi henne med tacos, sällskapsspel och dricka hemma hos oss. Jättemysigt! <3

Haha och joo det går att åka 5 i king caben!

Började med
5 minuter crosstrainer

Sen blev det
20 st jumping jacks
20 st utfall
10 st armhävningar
30 sek planka
x3

5 min crosstrainer

Sen körde jag "övningarna" 1 gång till.

Effektiva och svettiga 20 minuter

Kan man äta för mycket ägg? Tryckte precis i mig fyra stycken..

Naturell lättkesella med två clementiner, en banan och en skvätt koncentrerad saft. Njaa, funkade väl.

Vaknade, helt av mig själv, ingen väckarklocka eller nånting och tänkte "åh så skönt, utsövd och fick sova så länge jag ville!"

Kollar på klockan och vill skjuta mig själv.

Banantoffla, wtf!

Någon som tycker det är spännande i väntrummet..

Är i bjk och väntar på att få komma in till tandsköterskan (?) för tandläkaren var tydligen inte här. Vilket innebär att jag måste tillbaka för det räckte tydligen inte med att hon kollade. Surt. Menmen, vilken sjukt fin dag det är!