Igår såg jag något riktigt obehagligt på vägen hem.

Märkte att bilarna framför saktade ner, en bil i motsatt riktning hade varningsblinkerna på och sen ser jag något ligger och sprattlar hejvilt mitt i vägen. En bil hade stannat bredvid det påkörda rådjuret och hade öppnat bakluckan.

När jag närmade mig såg jag att han tog fram ett järnrör ur bilen och gick fram till djuret. Han sneglade bakåt och jag visste exakt vad som skulle hända. Jag tänkte att jag måste titta bort, men det var omöjligt. Min blick var som låst på mannen och rådjuret och hur mycket jag än ville kunde jag inte titta bort när mannen höjde röret och drämde till det lidande djuret.
Precis när jag ska köra förbi dom så ser jag i ögonvrån hur mannen åter igen höjer järnröret. Kändes som ett slag i magen och jag mådde illa.

Det var oerhört starkt av mannen att göra det, och det mest humana. Det kan tyckas känslokallt men frågan är om inte han var den som hade mest medkänsla av oss alla. Jag vet att jag aldrig skulle klara av det, även om jag skulle vilja för djurets bästa.

Men det var en otroligt obehaglig syn som har etsats sig fast.