Varit vaken sen halv åtta, värt? Men har iaf ätit världens godaste frukost; frökusar med advokado på, mummma. Och myst massa, såklart. Ikväll är det ladys night med Mammsen i Gävle! Solen skiner, kanske ska ta årets sista hojtur också? Underbara lördag!

Kanske dags för lite allmänt skitsnack?

Först och främst; den 20 september blev jag moster igen! En liten Malwa kom till världen, och igår fick jag kika lite på flingan. Oroväckande hur barnkär jag blivit.. Eller bebistokig snarare.

Annars så, det mest spännande som hänt på jobbet (bygger Leos Lekland) den här veckan är "spräningsolyckan" igår. Blev lite fel så skvätte sten på lite bilar och net on nets husfasad. Action! Och jag har även "tappat bort" en nyckelknippa men virrfia hade en liten ängel som tog hand om dom när dom hängde kvar där i låset så fint. Skämdes inte dåligt över de då..

Meeen, nu ska jag hänga lite tvätt och sen byta om för ett spinningpass. Har faktiskt tagit mig i magen och skött träningen helt okej sista tiden.

So loong

Älskar att jag fortfarande är så där äckligt nykär i killen

Efter vi hade hälsat på Jeppe på sjukhuset i måndags(dåren har ju kört omkull med mc) så tog vi gamla sthlms-vägen hem. Det hann bli mörkt under tiden vi körde hemåt så såg inte var vi var men plötsligt blev jag asledsen och tänkte på Zebbe. Förstod inte varför det kom där och då, men en bit senare insåg jag att det var ju samma väg som vi åkte till mälarkliniken, och jag hade inte åkt där sen vi sist var in med Zebbe och jag hade tagit beslutet. Det gör som ondast när jag kommer på mig själv, och den plötsliga insikten (åter igen) om att jag aldrig mer kommer få se, känna, röra honom. Aldrig mer. Det är som att jag glömmer (läs förtränger) att han inte finns, att det här inte är på riktigt. Men ibland är verkligheten för påträngande för att kunna tränga bort och då är känslan nästan dubbelt så huggande.

Puuuh! Sitter på actic och andas lite medans jag väntar på Kattis, dags att simma! Efter jobbet så har jag och Micke storstädat, skoja inte om välbehövligt. Var inte helt klart när jag smet iväg men han hade lite av sitt eget att pyssla med så inge synd om honom, hehe. Men nu kom Kattis! Tjinge

"Tillbaka till brottsplatsen" som alla gubbar säger. Eftersom snubbarna inte klarar av att ploga här på Hallsjö så står jag och borrar hål för snökäppar i alla olika hörn och vinklar. Jippikajej