31 januari - Vinter
Körlektion med Christer idag, och visst fungerar det bra. Jag är inget superelev, men jag är inte sämst i varje fall med tanke på vad han berättade idag. Haha och jag fick inte tala om för någon att hans söner, 9 och 11 år, brukar få sitta bredvid honom när han kör och dom får koppla och bromsa. Men jag menar, jag är ju inte en sån som för sånt vidare..
Men Antonio (våran idrottslärare) kan ju gå och fundera på varför han överhuvudtaget är lärare med tanke på att man i det yrket självklart ska behandla sina elever induviduellt, men på samma gång jämnställt. TYDLIGEN så klarar jag av mycket mindre bara för att jag inte råkar vara född med snopp? I och för sig skulle jag ha tagit den här diskutionen igår, men jag blev väl helt enkelt för chockad av hans angrepp för att ta mig an det.
För det första skulle vi gå balansgång, och Olle (andra idrottsläraren) frågade varför den satt så lågt och inte på 2 meter som den skulle. Antonios svar blev (lite tyst och diskret pekande mot oss 3 tjejer) ; - Mummel mummel tjejerna klarar inte det mummel mummel.
URSÄKTA ?! Finns det NÅGON undersökning på att tjejer har sämre balans än killar?! Finns det ?! Snälla, ge mig den statestiken. Inte förrens jag har undersökningen på papper framför mig på minst 1000 tjejer och killar kan jag överväga att tro på det.
När vi sedan skulle springa 20 längder i salen på 3 minuter så klarade jag 18 st. När jag gick för att rapportera det och sa "18", tittade Antonio upp och utbrast; "18?!?! Inte klarade du 18?!" När jag svarade att jo, så var fallet, så kom komentaren; "Oj, det var riktigt, riktigt bra." Men när det sen kom killar och sa 19 längder så fick dom bara ett bra. JAHA?! Så det var verkligen helt omöjligt att jag som tjej fick 18 längder?! Visserligen har tjejer mindre lungor och därmed är det kanske lite svårare för oss att uppnå samma nivå som mottsatta könet. Men det är verkligen inte kul att få sån förvånande, förstummad reaktion för att man som tjej råkar klara av person-med-snopp-nivån.
Jag antar att sånt här kommer jag få stöta på resten av livet, men jag blir riktigt arg när killar, och ibland (ve och fasa) till och med tjejer, ser tjejer som mindre värda, mindre kompetenta till saker. Vad överhuvudtaget har könet med saker att göra?! Det är något jag verkligen aldrig har förstått och skulle bra gärna vilja få svar på. Sen självklart förstår jag att killars kroppar är uppbyggda på annat sätt och genom det kanske klarar av tyngre jobb. Tjejer har även oftast mindre händer, och klarar kanske därför av mer "pyssligare" saker. Men att man tar för givet att dom olika könen bara klarar av det dom är "byggda" för är bara patetiskt.
Jag skulle kunna skriva mängder om detta, för jag är en inbiten feminist (nähää) och tycker om rättvisa. Men jag antar att ingen har orkat läsa ända hit, och om någon mot förmodan gjort det ska jag bespara dennas ögon.
Bye
30 Januari - skola
Sitter i bibloteket på skolan just nu, Simon kom precis och berättade att han började på tyngdlyftning i måndags(innom parantes så har han träningsvärk i rumpa och lår, höhö). Han berättade även att en snubbe som går fordon här på Boland lyfter typ 200 kg?! När mitt utlåtande kom så var Linus komentar: Ja där bytte Frida kille..
Bye
29 Januari - körigt
(Kul att jag faktiskt ljög där, jag suger på att köra. Jag suger även på att plugga, lika så kommer mitt prov göra imorgon. Om någon undrade så suger jag Robin också. Sry, vet att ni inte vill veta men jag var tvungen.)
Bye
27 Januari - Lycklig eller tvärtom
Men så kommer den där förbaskade andra stunden, då tröttheten griper in, ångesten över att vara värdelös kryper in överallt, pressen över att ha minst 458 st saker till att göra lägger sig inte bara på axlarna utan även över hjärtat, plus deppigheten över att inse att jag har världens bästa liv men att jag inte njuter av det får mig att vilja gråta. Och förlåt, verkligen förlåt Robin, för att du får ta smällarna som jag egentligen ska ta. Nej fel av mig, smällarna vi ska dela på, tillsammans, du och jag. Visst älskling? För vi kan allt.
Och ja gott folk, där tog ni del av mina dagliga i-lands problem.
Bye
26 Januari - Trött
Idag var det jobb på vandrarhemmet som gällde. Satan var mycket det var, plus att Ida hade så mycket på S:t per att hon inte hann komma och hjälpa mig. Detta innebar 7 timmars svett, slit och delvis hunger. Puh!
Men nu har jag alltså kommit hem, förstår faktiskt inte vad jag gör här. Egentligen borde jag gå ut till min häst och pussa på honom, för att sedan duscha och därefter fara till Salabacke. Men, nu är väl den rätta stunden att erkänna det.
Jag är en obotlig datanörd.
Åh vad skönt att få lätta på hjärtat, har vart tungt att bära på ensam. Nej men om Frida kan vara seriös för en stund (ehh skulle inte tro det) så kan hon berätta att hon är slutkörd. Detta påhitt att sätta sig vid datorn är alltså väldigt osmart av henne, eftersom hon vet att pga tröttheten kommer hon aldrig härifrån. Hennes utmattning visar sig genom att hon börjar prata om sig själv i 3:e form. Patetiskt.
Egentligen vill jag nog bara berätta att jag saknar alla. Känns som att jag inte gjort något med någon på, ja va ska jag säga? 3 år. Kul liv jag har.
Bye
22 Januari - Sofie Ekman
Första gången vi träffades fumlade jag i mörkret hemma hos familjen Ekman efter ett glas och Sofie kom i sin sov t-shirt. Alltså blev mina första ord till henne: "Vart har ni glasen?" Haha, kul att vi överhuvudtaget inte har hälsat på varande på riktigt. Jag kanske ska tillägga att jag var hemma hos dom pga att träffa Patrik (hennes storebror) och andra vänner.
Ärligt talat vet jag inte hur vi fick bättre kontakt. Det började väl med att Evve började umgås mer och mer med Sofie, och automatiskt blev det samma sak för mig(oj, vad jag verkligen låter som en efterhängsen lodis, men så är inte fallet).
När jag umgås med denna underbara blir jag alltid glad. Men jag menar, vem blir inte det? För det första har hon en otrolig utstrålning(säger bara wow), för övrigt har hon humor(visserligen sjuk), hon är snygg(som få), säger vad hon tycker(Y), men ändå så jäkla snäll(mot mig iaf, höhö). Att hon sen har ett leende som smittar är bland det bästa.
Men när hon mår dåligt, får jag ångest över att jag aldrig hittar dom tröstande, stöttande eller hjälpande orden. Jag hoppas att min glädje över att hon är lycklig överväger mina svaga ord.
Gott folk, i era ögon kanske det här ser ut som en kärleksförklaring och jag ska berätta att ni har tolkat alldeles rätt. Jag känner verkligen kärlek för Sofie och jag är så glad över vår vänskap.
Annan information är att hon passar sjukt bra i rött hår(lyllosen), är typ 6 cm längre än mig(snorunge), men trotts det är hon 1 år och 352 dagar yngre än den mer erfarna jag(höhö).
Om jag inte minns helt fel var det jag som såg hennes Snoffi-sida och därmed fick hon ett nytt mellannamn. För visst är hon en liten Snoff, vår lilla tönt.
För övrigt vill jag bara säga att detta inlägg var nog egentligen ganska onödigt, för alla vet ju att Sofie är den snyggaste, underbaraste, otroligaste groda vi känner.
Bye
21 Januari - Blää
Idag har det vart en riktig urk-dag, startade med att Robin tog fram mitt morgonhumör (det värsta), det fortsatte med att jag insåg att jag suger på matte och aldrig kommer klara provet (när hände detta?!). Att jag inte förstår det minsta lilla på SH:n gjorde mig inte lyckligare, om det var svårt att lista ut. Den lilla gnistan ljus denna dag var att jag fick mvg på trafikprovet. Sedan sprang Hanna och jag till bussen tills vi dog (och ja, dog gjorde vi).
Och nu måste jag köpa mig ut i mörkret men jag vill inte, orkar inte, och skuldkänslorna gör det bara värre. För aldrig att jag vill svika den jag älskar, men Zebbe får lida ibland för att han har en idiot till matte(jag skäms).
Bye
18 Januari - skola
Har precis haft teoriprov, men måste tillbaka till kl 10 igen. Varför? Enbart för att han tycker det är roligt att plåga oss, chansen att sumpa vår glädje över att ha långrast till nästa lektion kan han bara inte missa! Otroligt, jag undrar fortfarande vilken planet lärare kommer ifrån..
Bye
14 Januari - Första kärnämnesdagen
Men ingen kan väl klandra mig för att jag inte orkar med BP2c? Ja självklart tycker jag också att det är kul att prata och skratta, men eftersom man på något vis tagit sig till byggnaden så är man ändå fullt medveten om att man är i skolan och då finns ändå en gräns. Tål man inte den gränsen, varför gick man då över huvudtaget upp när väckarklockan ringde? Så kul är det väl ändå inte att vara störd i huvudet att man frivilligt går upp runt 6-7 tiden en måndagmorgon.
Tack, då har jag fått ur mig det. Höhö dagens roligaste var väl att Anna sa mellan raderna att det inte är roligt att ha våran klass. Ni behöver inte vara duktiga på matte för att räkna ut hur rolig min dag varit då när det var dagens höjdpunkt.
Nej, dags att gå ut till någon varm, mysig och underbar istället.
Bye
10 Januari - sömn
Väckarklockan måste vara en av dom mest störande uppfinningarna jag har och ja, som dom flesta människor är jag inte en morgontönt. Och varför gör sängtillverkarna deras produkter som skönast på morgonen? Hm, antagligen för att dom är morgonpigga jävlar och tycker om att folk hatar dom. Som ni säkert förstår började denna dag inte på topp men tror det är slut på detaljer där, förklaringen till det får ni klura på själva.
Nyligen var jag faktiskt på blogg humör, men då gjorde jag upptäckten att jag inte kunde komma in på min blogg och oj, vilken överaskning! Tajming har nog inte vart min starka sida idag, eller någonsin. Så plötsligen när jag väl kom in på Frida900324.blogg.se så hade jag ingen speciell lust att komma med mina spännande ord så därför blev det detta urtrista svammel.
Bye
8 Januari - mobil heelvete
Men dagen började i varje fall med snabbchecking på U:a vandrarhem, eftersom jag ska börja jobba där på helger (måste erkänna att jag känner mig lyckad). Det var mer jobb än vad jag trodde, och det blev lite virr i hjärnan av all information, men det ska nog lösa sig.
Att Zebbe var duktig och inte busade på hela skritt turen gjorde tyvärr inte att den blev lyckad. Johanna hade följt med på Ballerina och stackarn kunde ju inte rå för att stoet blev prillig när vi nästan var hemma. Tjillevippen, och Johanna låg på marken och skrek aj medans en glatt springande köttbulle riktade in siktet på närmaste gräsåker. Ja, varför utsätter man sig för sånt här..
Bye
7 Januari - Gud ler nog
När jag skulle ta in Hoffe för att rida så var han för det första varm hö. fram och vä. bak. "Jippi", vad glad jag blev. Men tänkte i alla fall att jag kunde testa rida och känna efter hur han kändes, så gjorde honom klar och tog ut han från stallet. Tvärstopp. På dom få stegen såg man hur mycket han haltade. Hjärtat föll bort och hjälplösheten var det enda som kändes.
Vad känns mer i hjärtat än när ens djur har ont utan att kunna förklara var eller varför?
Jo, att man inte vet vad man ska göra åt det. Hur ska jag kunna lindra hans smärta?
Bye
6 Januari - Trött
Och av någon anledning så har trötthet blivit min vardag? Var kom monstret ifrån, när blev jag överfallen och brutalt angripen av detta hopplösa lidande efter sömn? Inte en endaste aning faktiskt. Men jag hittar inget posetift med det, pga att jag blir grinig när jag är trött och det är mina nära som får lida av det, och jag ber faktiskt så hemskt mycket om ursäkt för mig.
Jag och Zebbe får ut och skritta nu för tiden, till att börja med i 20-30 minuter, eftersom min hjälte Karin konstaterade att han var frisk i sina ben. Men Zebbe och jag är inte riktigt överens över den punkten, SKRITTA alltså. Nej han tycker självfallet att galopp är den utomordentliga gångarten för våra skogsturer. Jag blir både glad och rädd när detta sker. Glad över att han frivilligt rör sig frammåt, stort tecken på att han inte har ont, men rädd för att han ska bli förstörd i benen igen.
Så, kort sammanfattning, det är blandade känslor på dom där 20-30 minutrarna. Men skulle man kunna gifta sig med en ponny skulle jag utan tvekan förklara evig kärlek till Zebulon "Zebbe" Johansson i resten av hans liv(troligtvis så ja, dör han före mig).
Bye
4 Januari - ett nytt år
Det negativa denna snöiga fredag (ja, det är väl det här som kommer kallas snöigt i framtiden) är att jag antagligen är på g at bli sjuk, troligtvis Hannas halsfluss. Det medför att Robin ogärna träffar mig, och med risk att låta gnällig (för övrigt är jag alltid gnällig när jag är sjuk) så behöver jag honom nu.
Bye
