Efter 4 timmars sömn var det uppstigning och frukost. Åt så gott jag kunde, sen var det bara att packa, in i bilen och dra sig mot Oxberg.

Jag tyckte vi kom i ganska lagom tid till start, men blev lite småstressigt precis innan start. Nervositeten var på plats och det var sån härlig känsla att stå där i starten igen! Kl 11.30 gick startskottet för mig, Hanna, Johan, Jonas och Ninni.

Gjorde tabben och låg till höger i start, så första kilometern var grötig och tjock med folk. Sen försökte jag bara jaga mig förbi så många som möjligt vilket ledde till att jag tog ut mig ngt för mycket första milen.

Vid första stoppet, Hökberg, blev det bara en tugga bulle och ett antal muggar energidryck. Upptäckte bara en bit efter det att jag hade alldeles för lite energi från magen, lunch hade suttit fint! Vallade om, fick lite mer fästvalla.

Mellan-milen var tyngst. Varje kilometer kändes som två, och trodde aldrig jag skulle komma fram. Att jag tog ut mig i början + ingen mat i magen bidrog nog till bristen på ork också.

Nästa stopp, Eldris, fick jag fatt i två bullar och energidryck igen. Vallade även om här, jag tyckte inte att jag fick något bra fäste riktigt. Det satt en klocka upphängd där, och jag hajade till när jag såg att den inte var mer än halv 2. Hade jag åkt 1mil/timmen ändå?! Det gav mig en liten kick, och att veta att det bara var 9km kvar gjorde att jag började tro på en tid runt 3 timmar. (Målet var 3.20)

Jag ville satsa sista biten men vågade inte ta ut för mycket med risk att inte orka in i mål, så körde på samma tempo, ökade lite smått då och då bara. När jag såg 2km-skylten så fick jag svårare att andas - pressen kom fram. Så jag fick lura hjärnan genom att tänka att det var 3km kvar.

Jag är värdelös på att spurta, så det blev ingen vansinnesåkning sista biten, men tog i gjorde jag i varje fall.

När jag senare fick höra tiden, 2 timmar och 51 minuter, så blev jag överlycklig. Under tre timmar!
Jag är nöjd, jag hade kunnat optimerat åkningen mer med mat och egen dryck, kanske tagit lite lugnare i början. Även mer sömn hade inte skadat. MEN, jag är stolt och nöjd med mig själv, jag slog mitt mål med en halv timme - inte illa!

Även vädret var på vår sida, solen sken på en klarblå himmel. Jag tror inte min dag kunnat blivit så mycket bättre!