Någon hade ett skapligt leende igår..

Är ute i Ultuna för att hämta Micke, han körde ut maskin ikväll för att slippa imorgonbitti.

Japp, vi börjar jobba imorgon..

Vara sig lite engagerad i älsklingens hobby igen

Det var inte dåligt varmt idag heller - men det kom faktiskt en rejäl skur i en kvart. Välbehövligt!

Det var lagtävling, vilket innebar att dom skulle köra vartannat varv i 3 timmar. Det blev 13 varv för Micke och Jeppe - räckte till att komma näst sist.. Meeen grymt jobbat av dom båda två, skulle gissa på att dom var några av dom färskaste.

Nu - på kjs för avspolning

https://cdn1.cdnme.se/375150/6-3/pic_51f3e3769606ee27a5425e01.jpg" class="image">

Framme i Eskilstuna - Endurotävling på schemat!

Varje dag den här veckan (okej okej det har bara gått tre dagar, men ändå!) så har jag ställt klockan. Jag minns när Micke sa att han skulle slänga ut mig om jag så mycket som tänkte på att ställa väckarklockan under våra 3 semesterveckor, men det är faktiskt han som uppmuntrat mig.. Vad gör man inte för en pålle/crossbuss!

Jag visste att det skulle bli tufft, men jag trodde faktiskt att jag skulle vara hårdare. 8 dagar har gått sen vi sågs och vetskapen om att jag åker hem imorgon (efter en helt fantastik och underbar vecka i Rhodos) till ett tomt hus gör mig livrädd. En sak att vara bortrest till värmen med bästa Ida som distraherar tankarna, en helt annan sak att vara hemma i vardagen UTAN dig när jag håller på att gå sönder av saknad.

Så fruktansvärt patetisk jag känner mig, drygt en vecka är egentligen ingenting. Men det känns som sju evigheter.

Skärp dig Frida!

Ja, så här kan det se ut om man är sambo med en som fyller 30..

Vaknade till med ett ryck. Vad sjutton är det som dånar och blixtrar?! Nån sekund senare känner jag igen det. Smällare. Raketer. Puttar till Micke och får ett mummel till svar

"Jaaaa jag märker vad som händer"

Jag tittar till på klockan, 04.07. Lääägg av! Efter nån minut slutar det, men det är fortfarande något som låter. Grannens larm? Motorcykelns larm? Nä. Han bredvid är livrädd för att bli skrämd så han vägrar gå upp.

Till sist, efter minst 5 minuter av tjutande, så går Micke upp. Kikar ut men uppfattar inte vad det är, så öppnar dörren. Men vad är det?! Han ser något ligga slängt på backen, går och hämtar det. Ett överfallslarm! Och som det tjöt då! Det var omöjligt att stänga av så lägger det i handfatet och dränker den.

Dö då! Men den vägrade. Till sist började ljudet avta, hacka och sen äntligen tystna. Micke slutade spola vatten och skulle lägga sig. Då började den låta igen! Men va faa.. Tog den och la i en bunke med vatten. Tystnad. Tack!

Jaa, vad säger man. GRATTIS ÄLSKLING, 30 år idag!

Jag, som är världssämst på att ljuga, hamnade i värsta situationen. Hur kan människan komma på tanken att köpa grejer till sig själv veckan innan han fyller 30?! Ååååh dödamig vad nervös jag var!

Micke skulle för en gång skull upp samtidigt som mig, 4.43. När klockan ringer så vräker människan ur sig "åh hur vill du gå upp den här tiden?!"

VILL?! Sa han verkligen vill?! Jösses, det var inte långt ifrån att det blev ett sambo-mord kan jag säga..