Det känns faktiskt speciellt. Jag har verkligen gjort en god gärning. Vissa viftar bort det och tar det för givet, men jag känner mig nästa stolt.

Jag försöker bete mig efter några klyschor, en är "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Den dagen jag ligger där och är i behov av blod, så är jag glad över alla som tagit sig den lilla tiden och gjort det möjligt att jag ska få den hjälp jag behöver. Så som även jag nu hjälper, kanske rent av räddar, en annan människa.

Idag var jag och bidrog för första gången med 4,5 dl blod, det är knappt 10% av det totala man har i kroppen.

Då har jag åtminstone gjort Något bra idag