Blåsten verkar aldrig ge sig! Inte för att G bryr sig, men känns som att man får tredje gradens frysskador i ansiktet varje gång man är ute.

Blev bara en vända på rakbanan, Brago gick först hela banan och skötte sig galant! Vi låg bakom och gnabbades om jag skulle ha kontakt med munnen eller inte. Delade åsikter kan jag säga, speciellt om vänstertygeln, då kunde det bli en spark i protest om jag tog för mycket.

Innan vi gick hem tog vi vägen en bit, försökte få honom acceptera handen och lyssna när jag svängde, snirklade och gjorde försök till volter över vägen. Ibland klickade det i några sekunder men försvann lika fort. Men vara lite konsekvent så kanske det löser sig ganska fort.