Det blev en sväng till rakbanan igår, snälla Sandrine och Isabelle tog Hoffe och Brago. Ingen av dom fick direkt en lugn tur, haha tokiga pållar. Men tjejerna var superduktiga! Höll sig kvar och fick ordning på dom. Fast båda verkade bara tycka det var roligt, som tur var, hehe.

Jag fortsatte jobba med att försöka få Grålle att acceptera handen, gick väl sådär. Stundvis kunde han ha kvar tänket framåt och ändå ta stöd, men mestadels försvann motorn och han började tjafsa.

Känns som att vi gått in på en återvändsgata, som att vi bara tuggar emot varandra och snarare går bakåt än framåt. Men jag vet att det troligtvis bara är en period, står på en platå innan vi växer och kommer upp på nästa steg. Gäller att vara konsekvent och inte rubba principerna tills han förstår.

Jag förstår det. Men. Det är ändå svårt att se att det kommer bli bättre. Nu känns det som att vi aldrig kommer komma någon vart. Men. Bara att lyfta hakan och tro på oss.