Blir så sur på mig själv när skrivlusten försvinner, för då har jag ingen chans att gå tillbaka och läsa om händelser, stora som små. Skriver jag inte ner dom så bleknar dom bort ganska fort i mitt minne, tyvärr. Jag minns i stora drag, men kanske inte just en liten känsla, en liten detalj som jag bara kommer ihåg just då.

Så som vår härliga helg i Paris. Så som att Grålle verkligen TRAVDE på riktigt med mig på, med bra tryck och vägvinnande steg. Att Hoffe ger mig ögonblick av guld. Att jag tagit första cykelturen för säsongen.

Och säkert så mycket mer men som försvinner i vardagen när jag inte orkar/har lust att skriva..