När motivationen tryter
Insåg igår att jag inte vet hur vi ska ta oss till med Grålle. Han är tvärtemot min "typ" av häst och visst så borde jag se det som en utmaning, något nytt. Men det är helt åt andra hållet, min allmänna hästglädje har försvunnit och att då behöva ta tag i ett nytt slags "problem" känns mer som att slänga sig ut från 4000 m höjd än att hoppa från 5an på fyrishov.
Vad jobbigt... Vet precis vad du menar med motivationen. Den pendlar ofta. Men sen kommer den där dagen när man hittar nåt litet knep och bara känner "Aha!" och helt plötsligt känns det så jävla värt det. Det gäller bara att stanna upp, våga gå ur sina vanliga spår och känna efter ordentligt. Se saker från ett annat perspektiv än vad man brukar. Det löser sig nog till slut :)
Lycka till!
Tack! :)
