Drömde i förrgår att jag red Zebbe, vi var nere vid gamla ridskolan och skulle hoppa små hinder. Sommar, barbacka - ändå var det ingen härlig dröm. Något var fel och efter något skutt så förstod jag att han hade ont/något var fel. Jag slutade rida och kände hans tacksamhet.

Trots att det inte var en dröm på rosa moln så betydde den mycket, det var en sån dröm som kändes så där riktigt verklig att man inte vet om det var verklighet eller dröm. Känslan att rida Zebbe igen - obeskrivlig.