Idag skottade vi snö från tak, jäävlar vad det blåste där uppe! Och när man kastade snön över kanten kändes det som att hälften blåste tillbaka - i ansiktet. "Nu smälter inte ens snön på kinderna längre, så kall är jag" sa Mange efter en stund och han överdrev fan inte. Det kändes som att det snöade spikar, så nu hoppas jag bara på att det är åtminstone lite mindre blåst imorgon. Som det troligtvis inte kommer vara. Men ändå.

Pruttskrutt