Går inte att beskrivas, måste upplevas

Idag kom jag och tänka på en dag i vintras

Det var snöstorm, snöööstorm, och efter att vi hade haft lektion på Sylvenius så skulle vi ner till boland. Men ingen ville gå ut eftersom man såg ut som en snögubbe efter 2 min utomhus (ingen överdrift) så alla sprang till Alex bil, trängde ihop sig, speciellt Mathias som låg i bakluckan.  När vi började åka upptäckte vi att varken Alex eller någon annan såg något, trots att vindrutetorkarna var i full gång. Så vad gör Alex? Han vevar ner rutan och häänger ut för att över huvudtaget kunna se vägen

Det här var en av alla dagar, och jag saknar allt så att det är sjukt


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Frida

Blogg om hästar, träning och vardag

RSS 2.0