Jag börjar bli less på det här, riktigt less. På att inte veta nånting, på att inte förstå hur jag fungerar, på att jag är så jävla instängd, på att jag inte gör något åt det, på att det aldrig kommer några jävligt behövliga tårar.

Toppen på det här är att jag är trött. Dödstrött. Underbart. Kunde inte bli bättre.

Men det är ju ändå lördag om två dagar och då tål jag faktiskt sånt här, för det kommer vara klassen, kräftor, alkohol och ännu mera KLAAASSEN.

Det väger upp allt.

Allt.