Min gula springare verkar inte vilja att jag ska bli gamal i varje fall. En till början lugn skogstur slutade i en sken- och bocktur på en stenhård stig som var knögglig till tusen. Det susade brutna ben, vrickade leder och sträckta muskler framför mina ögon och kan säga att hjärtat var långt över halsgropen. Är det inte meningen att pensionärer ska vara lugna och sansade?

När jag sedan var i stallet och pysslade tyst för mig själv så hörde jag ett pipande ljud och vad fann jag om inte en kattunge! Ungefär lika stor som den Camilla och Anette hämtade (alltså nästan 4 veckor), men långt i från lika tam som deras. Fräs och klös fick man till svar, men ack så söt! Frågan är bara; var tusan har den varit gömd hela tiden?

Sedan var det time för en tur med Wilmisen, eftersom det inte blir nå mer gymmande på Nautilus så ska jag börja ut och gå i stället. Så blev ca 50-55 minuter idag, härligt! Och efter blev det en snabbstädning av rummet, så nu är det bara packa för morgondagen (hey, boland igen) för att sedan fara vidare till min lilla sjukling i Salabacke.



Pysmys