"Han är inte den sorts häst som går och skruttar i hagen"
"Heter det inte skritta?"

Det där sa vi för mer än elva månader sen, det har fan snart gått ett år. Samtidigt som jag ler för att Robins kommentar fortfarande är lika söt så får jag tårar i ögonen när jag tänker på att vi inte kommit ett enda (jävla) steg på vägen. Du är för vacker för att ha ont och för fin för att dö, vad ska vi göra med dig?

Men vi blundar, andas och hoppas en gång till