Ni vet på morgonen, när man bara vaknar så där halft och man ska lägga sig till rätta, och utan att man säger något vet personen bredvid exakt hur han ska röra sig och i ett vips! så ligger vi helt ihop slingrade som en enda person utan bök eller puffar. Dom där tillfällerna då det inte går att komma varandra närmre än sådär i en kram. När sedan den andra personen rör sig ytterligare en gång så vet ens egna kropp instinktsfullt hur den ska röra sig och yes, ni gissade rätt! Åter igen i ett vips! så ligger vi tätt, tätt utan ett ord men i en ny position. Då går det ju inte annat än att le och inse att vi hör ihop.

Bye

(Ps. Ponny tävling idag! Och satc-kväll med Snoff. Ds.)