Nu har jag åkt i diket för första gången i mitt liv, och vilken upplevelse! Fy satan, mår nästan dåligt bara jag tänker på det, troligtvis mest av skam. Men, tack och lov, så skadade jag mig inte, däremot vet jag inte om det blir R.I.P. pärlan min eller om det går att fixa till. Jag hade i alla fall en snäll pv som yrvaket plockade upp mig i morse och en väldigt snäll papps som hämtade upp mig efter jobbet så att vi kunde dra upp grållan.

Så, inget gym denna torsdag men kanske blir en runda med Wilmisen, är jag så hurtig? Jag är skeptisk.

Halk halk