Stressprojektet Herrhagsvägen blev äntligen färdigt igår, och bilarna släpptes på. Det var kanske inte tipptopp, men ändå helt okej, vi var nöjda med våra insattser eftersom vi fick en deadline som kändes omöjlig.
 

När jag sedan precis kommit till Nautilus igår eftermiddag så ringer chifen och säger att jag skulle till ett annat ställe dagen därpå (alltså idag). Fyrisån, och jag blev verkligen depp. Tre dagar kvar på praktiken och jag flyttas ifrån mina gubbar!?
Och tjaa, det blev väl inte så illa som jag hade föreställt mig men gå ensam med en maskin och en lastbil där gubben i maskinen stortsätt pratar i telefonen hela tiden och en lastbilschaffis som är där tio minuter på en timme, resterande tid är han iväg och tippar. Gissa om jag började bli knasig slutet av dagen (nej inte gick jag och trallade och pratade för mig själv..)

Att sedan missa bussen med en halv minut var droppen. Så jag satte mig på en kall bänk i 35 minuter, troligtvis kommer jag få urinvägsinfektion, men jag orkade helt enkelt inte stå upp.

Mummel