31 Augusti - Min sommar i bokstavlig form

Utan tvekan är den dystra sanningen den att hösten är här och alla som vart villiga att höra min klagosång har omöjligt kunnat missat det.
Så, ska man kanske ta en snabbgenomgång på vad som här hänt sommar 2008? För som dom alldra flesta vet är mitt minne definitift inte det Gud prioriterade när han skapade mig (prioriterade han nånting över huvudtaget?!), så därför kan det vara bra att ha nånting att gå tillbaka till när höst/vintern blir allt för outhärdlig, veta att någon gång kommer dom mörka årstiderna faktiskt försvinna igen och ersättas av dom ljuvligt ljusa (förbered er på ett låångt inlägg, för att vara mig).

Till att börja med har jag tillbringat många ljusa, sköna, regniga och molniga timmar på NCC ute i Stenhagen. Trotts att det var måånga suckar fem , halv sex på morgonen så har det faktiskt varit värt det, tro det eller ej. Men dom underbara gubbar som jag har fått umgåtts med 40 timmar per vecka i flera veckor har gjort jobbet till något som jag bara kan beskvria med glädje.

Om jag ska gå in på ämnet hästar så har det kommit väldigt mycket och som tur var inte försvunnit så många. Det alldra största är nog den 21 juni, då Tuffe (pappas påhitt) bestämde sig för att erövra världen. Grey Ladys andra föl i stall Jobsvall gjorde tyvärr det jobbigt för sin mamma, men ut kom han till slut och båda klarade sig levande ur allt. Men inte nog med det kom även två fjordingar, mor och dotter, för att hjälpa till att smaska av våra mängder gräs. Detsamma gjorde f.d. uppstallade Jippi, och ingen kunde vara mer glad än Zebbe efter återföreningen med en bästa vän. Brago, vår ett åriga hingst, fick även pojkbesök. Jämnåriga shettis "What's up" (lill-hingsten) har gjort Bragos andra sommar till bus och lek. Och när en brun b-ponny vid namn Busfrö åkte, kom en ny brunis, även kallad Ola, och gjorde Majas dagar fullbokade. Tyvärr fick jag reda på idag att den lillen ska åka tillbaka igen. Något som hänt för bara några veckor sen är att Aleta kommit hit och jag säger bara oj, det är verkligen en dam som vet vad hon kan och vill.

Men, om folk har börjat tvivla vid det här laget, så har jag faktiskt ett liv utanför stallet. Mina närmaste vänner gjorde många dagar/kvällar till ett stort leénde, bl.a. midsommar, Tom Tits besöket, Gröna Lund, Rix Fm Örebro, fotodag, Pride-parad tittande, sommarkrysset (oh , Brolle!), filmkvällar, fester/krogen m.m.

Någon annan som jag haft min andra sommar med är Robin, och även om vi inte alltid är på topp så är mina absoluta bästa stunder med honom. Han finns alltid där, lyssnar, kramar, får mig att skratta och nästan aldrig gråta, får mig helt enkelt att älska livet. Våra sommarminnen från detta år behöver jag faktiskt inte skriva upp, för dom går inte att glömma. 

 Jag satt och funderade en stund nu på om jag skulle nämna några av dom dåliga minnerna också, och är fortfarande tveksam. Men till exempel att Ida har flyttat till Sthlm är något jag inte kan undvika att skriva om. Min bästa vän sedan lekis, som jag alltid har bott nära och tagit för givet att jag kan träffa henne hur ofta jag/hon vill, hur ska detta gå? Jag är livrädd att vi ska glida ännu längre ifrån varandra än vad vi redan gjort, vi ses redan alldeles för lite och nu när hon börjar skolan där kommer både hon och jag ha fullt upp, vi kommer leva våra egna liv och inte dela längre. Men jag hoppas att våra minnen och upplevelser är för starka för att vi ska tappa bort varandra, men jag saknar henne, saknar allt vi hade !

Någon som däremot har kommit mig närmre är Sofie, haha den lilla pissenissen får mig alltid glad och jag trivs så otroligt bra med henne! Hon, precis som alla mina ändra vänner, gör mig till den jag är, gör mitt liv det till det är och tillför mig lycka och glädje (för det mesta).  

Slutet av våren/början av sommaren så började jag, tillsammans med Emelie och Tobbe från klassen, att hjälpa min bror med hans damm. Många suckar blev det, men fan vad bra resultatet blev! Utan tvekan blev vi mer än stolta och fast vi inte är klara än så jag jag rätt så säker på att varken Erik eller Nisse kan motstå vårat projektarbete.

Oj, jag har nog ganska mycket mer att berätta men känner att här är nog gränsen för mitt inlägg (jag som bara för några dagar sen bestämde mig för att barar börja skriva korta inlägg, tjii fick jag!) . 

Bye 

(Ps. Min pv är cool, för han hoppade bungy jump igår! Ds.)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Frida

Blogg om hästar, träning och vardag

RSS 2.0