Igår hade jag en tyst, egen stund innan jag somnade och det blev faktiskt några tända glödlampor i mitt huvud. Tyvärr kunde inte instinkten av att livet är värt så otroligt mycket (all kärlek jag har nära mig är så ofattbart värd) göra mig mindre depp. Men, (det är ett stort men) jag insåg att även om allt inte är på topp just nu, att fast det skulle kunna vara bättre för tillfället, så är mitt liv helt okej. Nej, faktiskt mycket mer än okej, det är riktigt jävla fantastiskt liv jag har. Och ärligt kan jag erkänna att det inte känns så, men jag vet att det är så och det hjälper otroligt nog.

Okej, löjligt tänker ni, den instinkten har säkert dom flesta fått för länge sen, och vet ni? Det var inte nytt för mig heller, jag har vetat detta förut. Men jag är en seg jävel och behöver påminna mig själv om sånt här, måånga gårnger, så förbered er på att detta ämne kommer återkomma.

Bye

(Ps. Jag ber om ursäkt för dom totalt ointressanta inläggen på sistone. Ds.)