Anmäld, nu kör vi!

För 2-3 veckor sen så kände jag att det var dags att komma ingång med träningen! Samtidigt så kan jag inte ha för höga krav på att hinna träna flera dagar i veckan för då blir det bara en ond cirkel med skuldkänslor och måsten som då skulle göra att jag inte tränade alls. Att ha respekt för mig själv var nästan omöjligt förut, men det hände något som fick min syn på träning att förändras.


I början av januari så såg jag slutet av ett program "myter om träning och hälsa" tror jag den heter.
http://www.svtplay.se/klipp/320999/tre-minuters-traning-i-veckan-racker
Jag skulle verkligen vilja se hela, hoppas på repris! Men jag fastnade inte för 3-minuter-i-veckan-teorin, mer den logiska röra-på-sig-hela-tiden. Av en slump hade Kattis precis pratat om det här några dagar tidigare, tror att det var ytterligare en anledning till att det fastnade bättre i mig.

Alltså, att inte sitta stilla för länge, för då sjunker kroppens ämnesomsättning. Kliv upp ur soffan eller från kontorsstolen och GÖR nånting var 20-30 min.
Jag började tänka på det, den där klyschan "vardagsmotionen gör skillnad". Sånt där man hört tusen gånger, men nu hörde jag den på ett annat sätt och det landade i mig, jag tog till mig det!

I vanliga fall hade jag gått ut hårt med att träna flera dagar i veckan, ett måste! Jag brukar jaga vågen på resultat, och efter två veckorna av press och vilja att se resultat så försvinner motivationen när varken vikten eller kroppen förändras. Jag blir så resultatinriktad att jag inte inser att det är omöjligt att se något på så kort tid. Så här har det sett ut för mig dom senaste åren - tränar två veckor, tappar lust, gör inget i 2-4 veckor, sen börjar det om.

Men nu har alltså min inställning förändrats!
För det första har jag knappt vägt mig dom senaste veckorna, jag har börjat acceptera min vikt och insett att den spelar ingen roll, det är kroppen jag vill ändra och se resultatet på. Just nu är det mest för Grålles skull jag vill gå ner i vikt, för min egen del är det ingen big deal längre.
För det andra så har jag nu tagit till mig att vill man ha resultat så är det ett heltidsjobb - inte bara en-timmes pass på gymmet. Jag kan nu acceptera att jag faktiskt är "nyttig" när jag varit i stallet en hel kväll och genom det inte ha jobbiga skuldkänslor att jag inte tränar på gymmet=tappar inte motivation.
För det tredje så ytterligare en klyscha - Rom byggdes inte på en dag. Sånt jag hört och förstått miljoner gånger - men åter igen inte tagit till mig. På nåt konstigt sätt har jag mer tålamod nu med att vänta på resultaten.
För det fjärde är jag inte stenhård med maten/onyttigheter. Självklart tänker jag på att inte trycka i mig socker, men inte alls krav på att inte ens titta åt en kanelbulle.

Självklart kommer jag ha mina svackor, dom räknar jag med. Men det viktigaste för mig är att inte ha pressen, men samtidigt disciplinen att ändå verkligen komma iväg.