6 Januari - Trött
Och av någon anledning så har trötthet blivit min vardag? Var kom monstret ifrån, när blev jag överfallen och brutalt angripen av detta hopplösa lidande efter sömn? Inte en endaste aning faktiskt. Men jag hittar inget posetift med det, pga att jag blir grinig när jag är trött och det är mina nära som får lida av det, och jag ber faktiskt så hemskt mycket om ursäkt för mig.
Jag och Zebbe får ut och skritta nu för tiden, till att börja med i 20-30 minuter, eftersom min hjälte Karin konstaterade att han var frisk i sina ben. Men Zebbe och jag är inte riktigt överens över den punkten, SKRITTA alltså. Nej han tycker självfallet att galopp är den utomordentliga gångarten för våra skogsturer. Jag blir både glad och rädd när detta sker. Glad över att han frivilligt rör sig frammåt, stort tecken på att han inte har ont, men rädd för att han ska bli förstörd i benen igen.
Så, kort sammanfattning, det är blandade känslor på dom där 20-30 minutrarna. Men skulle man kunna gifta sig med en ponny skulle jag utan tvekan förklara evig kärlek till Zebulon "Zebbe" Johansson i resten av hans liv(troligtvis så ja, dör han före mig).
Bye
