22 Januari - Sofie Ekman
Ja, som rubriken antyder så är detta inlägg tillägnat Sofie min vän. Jag fick frågan, eller snarare en order, om att jag skulle blogga om henne. Så fine, här kommer det;
Första gången vi träffades fumlade jag i mörkret hemma hos familjen Ekman efter ett glas och Sofie kom i sin sov t-shirt. Alltså blev mina första ord till henne: "Vart har ni glasen?" Haha, kul att vi överhuvudtaget inte har hälsat på varande på riktigt. Jag kanske ska tillägga att jag var hemma hos dom pga att träffa Patrik (hennes storebror) och andra vänner.
Ärligt talat vet jag inte hur vi fick bättre kontakt. Det började väl med att Evve började umgås mer och mer med Sofie, och automatiskt blev det samma sak för mig(oj, vad jag verkligen låter som en efterhängsen lodis, men så är inte fallet).
När jag umgås med denna underbara blir jag alltid glad. Men jag menar, vem blir inte det? För det första har hon en otrolig utstrålning(säger bara wow), för övrigt har hon humor(visserligen sjuk), hon är snygg(som få), säger vad hon tycker(Y), men ändå så jäkla snäll(mot mig iaf, höhö). Att hon sen har ett leende som smittar är bland det bästa.
Men när hon mår dåligt, får jag ångest över att jag aldrig hittar dom tröstande, stöttande eller hjälpande orden. Jag hoppas att min glädje över att hon är lycklig överväger mina svaga ord.
Gott folk, i era ögon kanske det här ser ut som en kärleksförklaring och jag ska berätta att ni har tolkat alldeles rätt. Jag känner verkligen kärlek för Sofie och jag är så glad över vår vänskap.
Annan information är att hon passar sjukt bra i rött hår(lyllosen), är typ 6 cm längre än mig(snorunge), men trotts det är hon 1 år och 352 dagar yngre än den mer erfarna jag(höhö).
Om jag inte minns helt fel var det jag som såg hennes Snoffi-sida och därmed fick hon ett nytt mellannamn. För visst är hon en liten Snoff, vår lilla tönt.
För övrigt vill jag bara säga att detta inlägg var nog egentligen ganska onödigt, för alla vet ju att Sofie är den snyggaste, underbaraste, otroligaste groda vi känner.
Bye
Första gången vi träffades fumlade jag i mörkret hemma hos familjen Ekman efter ett glas och Sofie kom i sin sov t-shirt. Alltså blev mina första ord till henne: "Vart har ni glasen?" Haha, kul att vi överhuvudtaget inte har hälsat på varande på riktigt. Jag kanske ska tillägga att jag var hemma hos dom pga att träffa Patrik (hennes storebror) och andra vänner.
Ärligt talat vet jag inte hur vi fick bättre kontakt. Det började väl med att Evve började umgås mer och mer med Sofie, och automatiskt blev det samma sak för mig(oj, vad jag verkligen låter som en efterhängsen lodis, men så är inte fallet).
När jag umgås med denna underbara blir jag alltid glad. Men jag menar, vem blir inte det? För det första har hon en otrolig utstrålning(säger bara wow), för övrigt har hon humor(visserligen sjuk), hon är snygg(som få), säger vad hon tycker(Y), men ändå så jäkla snäll(mot mig iaf, höhö). Att hon sen har ett leende som smittar är bland det bästa.
Men när hon mår dåligt, får jag ångest över att jag aldrig hittar dom tröstande, stöttande eller hjälpande orden. Jag hoppas att min glädje över att hon är lycklig överväger mina svaga ord.
Gott folk, i era ögon kanske det här ser ut som en kärleksförklaring och jag ska berätta att ni har tolkat alldeles rätt. Jag känner verkligen kärlek för Sofie och jag är så glad över vår vänskap.
Annan information är att hon passar sjukt bra i rött hår(lyllosen), är typ 6 cm längre än mig(snorunge), men trotts det är hon 1 år och 352 dagar yngre än den mer erfarna jag(höhö).
Om jag inte minns helt fel var det jag som såg hennes Snoffi-sida och därmed fick hon ett nytt mellannamn. För visst är hon en liten Snoff, vår lilla tönt.
För övrigt vill jag bara säga att detta inlägg var nog egentligen ganska onödigt, för alla vet ju att Sofie är den snyggaste, underbaraste, otroligaste groda vi känner.
Bye
Kommentarer
Trackback
