Shopping!

Hihi alltid roligt med paket på posten!

Dom här två raringarna för 97kr kändes som ett kap! Nu är det bara hitta lite tid så jag kan plöja mig igenom dom.

Hur friskt är det att gå upp den här tiden

en lördag

på semestern?

Jag har en fantastisk tjej-Vättern att skriva om, även en underbar resa till Rhodos är oskriven. Såna där grejer som är perfekta att gå tillbaka och läsa om, minnas och skratta/le åt detaljer som glömts.

Men orken och lusten är borta, jag ska försöka samla mig den här midsommarhelgen och ta tag i saker.

Började dagen strax efter 6, skulle till Bärf för stalltjänst. Gick väldigt bra, underlättar verkligen att det är mot sommartider!

Sen blev det Jobsvall för att fira Liams 4årsdag. Pannkakstårta och massa fika, mums!

Efter det blev det en medicin och skogspromenad med Grålle, svettigt! Var faktiskt så varmt att jag hoppade i poolen när jag kom tillbaka, haha ja avsvalkad blev jag iaf..

Nu är Micke på KJ:s och meckar, så soffan är stor ikväll.

Måndagar brukar vara min pigga dag, vad fan hände? Kom hem halv 9, sambon sover och jag känner för att göra likadant. Jag undrar vad min egentliga ålder är..

I onsdags fick jag ryggskott. Jippi. Det var länge sen jag bölade av fysisk smärta, men det där var fan inte roligt.

Så den här veckan har bestått av 5km löpning i tisdags och resten av tiden har jag tryckt i mig allt jag ser. Det är det värsta med mina träningsuppehåll, jag blir sugen på ALLT och bara måste äta. Helst hela tiden.

Som tur var blev jag tillknäckt redan i torsdags så jag känner mig i princip frisk igen. Så hoppas på en cykeltur på söndag!

Förövrigt hade vi middagssällskap av Zandra och Danne igår, och Stefan kom när det var dags för hojmeck. Riktigt trevlig och härlig fredagskväll!

Och idag är det tömkörningskurs som gäller för mig och Grålle, efter grillning i fjällnora med Thea&co. Förhoppningsvis ska jag även träffa Ida ikväll.

Och imorgon ska jag rida pay&dressage på Hoffe. Alltså.. Full helg!

Blir så sur på mig själv när skrivlusten försvinner, för då har jag ingen chans att gå tillbaka och läsa om händelser, stora som små. Skriver jag inte ner dom så bleknar dom bort ganska fort i mitt minne, tyvärr. Jag minns i stora drag, men kanske inte just en liten känsla, en liten detalj som jag bara kommer ihåg just då.

Så som vår härliga helg i Paris. Så som att Grålle verkligen TRAVDE på riktigt med mig på, med bra tryck och vägvinnande steg. Att Hoffe ger mig ögonblick av guld. Att jag tagit första cykelturen för säsongen.

Och säkert så mycket mer men som försvinner i vardagen när jag inte orkar/har lust att skriva..

Ångest. Å n g e s t. Ren i-lands ångest. Men jag orkar inte.

Förra året stod jag och Micke och skämdes i dörren när fina påskkärringar ringde på dörren, vi hade ju helt glömt att köpa godis!

Det tänkte jag inte göra om, så i år laddade jag upp med en gigantisk skål fylld av gottigheter. Och inte en enda liten påskgumma har kommit! Vad sjutton gör jag med en full skål med godis och ett sötsug som håller på att döda mig?!

Det känns faktiskt speciellt. Jag har verkligen gjort en god gärning. Vissa viftar bort det och tar det för givet, men jag känner mig nästa stolt.

Jag försöker bete mig efter några klyschor, en är "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Den dagen jag ligger där och är i behov av blod, så är jag glad över alla som tagit sig den lilla tiden och gjort det möjligt att jag ska få den hjälp jag behöver. Så som även jag nu hjälper, kanske rent av räddar, en annan människa.

Idag var jag och bidrog för första gången med 4,5 dl blod, det är knappt 10% av det totala man har i kroppen.

Då har jag åtminstone gjort Något bra idag

Döda mig!

Vaknade 5. Ahapp. Somnade om.

Vaknade 6. Ahapp. Somnade om.

Vaknade 6.15. Ahapp. Somnade inte om.

Oskön tjej.

Jag har lyckats! Utan att ha ramlat, blivit slagen eller liknande så har jag ett imponerande blåmärke på höften. Haha helt otroligt

Efter två helfulla dagar med vedhuggning så kan jag tala om att det är inte många millimeter av min kropp som inte är helt slut. Dör lite varje gång jag ska lyfta en arm.

Men så jävla värt, vintern är räddad!

Sist jag kollade om jag fick ge blod (2010) så hade jag för lågt värde av något, minns ej vad. Så igår var jag och lämnade blod igen för att kolla om det är ok nu, får svar om drygt en vecka sa dom.

Det jag reagerade på var min blodgrupp. Jag hade för mig att jag hade en vanlig grupp, men jag är tydligen 0-. Jag kan ge blod till alla, men bara få från 0. Så i andras perspektiv är jag perfekt blodgivare, men för min egen del kan det bli jobbigt om jag behöver blod akut någon gång.

Menmen, nu håller jag tummarna för att jag ska få ge!

Jag funderar på att åka till Ackis efter jobbet för att testa mitt blod för eventuellt kunna ge blod. När jag provade för några år sen så var det inte dugligt, men man vet aldrig vad som hänt.

Kanske inte lämpligast nu när jag tränar mer och äter mindre, men det finns alltid ursäkter så lika bra att ta det på en gång!

Jag hoppas verkligen att jag får ge, vill kunna hjälpa det lilla jag kan. Att tömma ur lite blod några gånger om året och kanske rädda ett liv - känns som lätt värda minuter!

Jahaja, 13 timmars sömn senare och jag kanske kan vara en människa igen